Välkommen åter
Jag jobbar på förfullt från morgonkvisten till framåt kvällningen.
Packar varor hit och dit.
Att förlora en vän
När jag sist var på arbetsintervju frågade de som intervjuade mig om hur mina kompisar skulle beskriva mig.
Helt ärligt blev jag lite ställd. Kanske för att jag inte har gått på många seriösa arbetsintervjuer i mina dagar men samtidigt fick jag faktiskt fundera en stund innan jag kunde svara.
Jag vill säga att jag är en bra vän. Jag är bra på att höra av mig och bry mig, vill gärna andra väl och finns alltid om det är något som behöver pratas om eller om det kanske behövs en axel att gråta emot.
Men vad händer egentligen när man inte får någonting tillbaka?
Vissa dagar känner jag en stor sorg då jag inser att alla mina vänner inte ser mig på samma sätt. Jag hör av mig, sms:ar och ringer men får nästan aldrig någon respons. Vill du inte att jag ska höra av mig? Är jag egentligen bara en sten i skon som ständigt påminner sig?
Jag har lärt mig under tidens lopp att man måste våga släppa taget också.
Man kan ju växa ifrån varandra. Även om det är det sista jag skulle vilja.
När två av ens "bästa" vänner på mellanstadiet frös ut mig blev jag tvungen att lära mig. På gott och ont. För min del har det hjälpt mig mycket genom livet. Jag har nu vänner som jag inte skulle haft om det inte vore för mitt förflutna. Jag lärde mig att säga ifrån, tro på mig själv och inte ta massor av onödig skit. Jag vet att jag är värd så mycket mer än att bli behandlad på ett sådant fruktansvärt sätt.
Och what the hell, jag saknar inte dem för fem öre.
Men när någon man verkligen älskar bara försvinner, vad gör man?
Studenten i bilder
Passar på att ladda upp dessa bilder som jag hittade i ett utkast :))
Jaani, det var ju somsagt ett tag sen..
Var hälsade long lost friends!
Sen jag skrev sista har jag både flyttat hemifrån och flyttat tillbaka hem till mamma och pappa.
Det är nästan på dagen ett år sedan jag skrev sist.
Och vad det har hänt saker. Både bra och dåliga.
Jag har under detta året växt på så många olika sätt. Säkert även tagit några felsteg på vägen men nu står jag här.
Det första som hände sen jag slutade skriva var att jag fick mitt första jobb. Mitt första riktiga jobb.
Jag började jobba på Timian i Oslo som är en liten cafékedja som har mindre kantiner i Oslos gymnasieskolor.
Flyttlasset gick till en lägenhet i ett, för att vara ärlig, ett lite läskigt våningshus en liten bit utanför Oslos kärna. Sambo blev jag också, med Ebba och Jacob. 
I ungefär ett halvår spenderade jag mina kvällar med dessa två i vår kalla, lilla etta på åttonde våningen.
Utsikten var gudomlig. Men grannarna var till stor del polacker som gillade att dricka lite för mycket. En morgon möttes vi en spya i hissen. Och en annan gång, sent på kvällen kissade vi nästan på oss då en okänd man kom och knackade på. Vi öppnade inte :))
När Ebba och Jacob sedan reste vidare ut i världen fortsatte jag att knega.
Jag fick byta till ett café som låg närmre än det tidigare och jag fick börja arbeta med de andra på timian, vilket gjorde livet lite roligare. I samma veva valde jag att flytta ifrån vår nya lya med fantastisk utsikt till en lägenhet inte speciellt långt därifrån.
Nu fick jag bo med två trevliga norska tjejer, ha eget rum och bestämma helt om jag ville komma hem en kväll eller inte. Låter som jag aldrig sov hemma, men det gjorde jag.
Tiden gick och jag fick åka hem till Sverige, Linköping och mamma mer än vad jag hade tänkt den våren. Låter som det var en evighet sen, känns inte alls som det bara var ett par månader sen.
Nu har jag i alla fall lämnat Oslo-livet och bor igen hemma hos mamma och pappa. Vad mer kan man säga?
Jag tycker att livet är helt okej. Jag har lärt mig att ta vara på det lilla man har och ska försöka leva som att jag.. jaa, inte för att vara sådan, men inte hade mycket tid kvar. Passa på att leva när jag lever och försöka njuta av varje dag. Njuta av småsaker i livet. Och jag lyckas ändå rätt så bra. Hittills i alla fall.
Ska försöka komma ihåg att skriva lite oftare.
Börjar jobba på måndag, så vi får se hur det går :))
Duger för nu. Puss
YÄY
Idag ringde det från Norge och jag ska på intervju förhoppningsvis! Ska bara kolla när jag kan åka upp.. Detta var bara deltid dock, men man måste börja någonstans!
My heart skips, skips a beat
Nu är jag hemma igen. Snabbvisit i både Strömstad och Norge. Med stor framgång, först myspys med Mandis och Hoffmaestro. Sedan upp tidigt för att åka vidare till Oslo. Ebba har redan fått jobb och vi åker ditåt runt 20 augusti!
true
Hejhej,
länge sen nu. Åker nog till norge på torsdag. Puss.
länge sen nu. Åker nog till norge på torsdag. Puss.
Men vad ville du egent-li-gen..?
Har nu äntligen kommit igång att läsa boken som jag fick för mig att köpa på bokrean i vintras.
Scar tissue av författaren i RHCP, if u didnt remember..
Snart klar, i think.. Rätt nöjd faktiskt, hehe
Bäddade in min gulleplutt. Gulle
Joaquin Phoenix
Sleepyhollow
jag orkar inte sova
Manners, dude. Behave.
You don't just leave a girl without a clue
Like it's up to you
You're coming back
You don't just walk all over broken hearts
Tearing love apart
You're coming back
Like it's up to you
You're coming back
You don't just walk all over broken hearts
Tearing love apart
You're coming back
Strömstad
Jag har haft det underbart under några dagar då jag varit och hälsat på min gullunge Amanda i strömstad. Jag, Johanna och Amanda har haft det otroligt bra och som jag har njutit. Mycket. Trevliget folk och många olika händelser har förgyllt vistelsen. Och jag kom hem utan en enda bild. Lyckat iallafall.
Jag har bränt mig som aldrig förr. Bra att jag har fått lite färg, bättre än att vara vit, hehe. Och trevligt folk har vi med träffat. Jag har kommit fram till att Linköpingsbor är sjukt och otroligt osociala. Under de dagar jag varit i Strömstad har fler sociala människor uppenbarat sig under utekvällarna än det någonsin gjort i den lilla håla jag har valt att kalla min hemstad. Tyvärr.
bilder från midsommar och mitt nya hår
Jag har bränt mig som aldrig förr. Bra att jag har fått lite färg, bättre än att vara vit, hehe. Och trevligt folk har vi med träffat. Jag har kommit fram till att Linköpingsbor är sjukt och otroligt osociala. Under de dagar jag varit i Strömstad har fler sociala människor uppenbarat sig under utekvällarna än det någonsin gjort i den lilla håla jag har valt att kalla min hemstad. Tyvärr.
bilder från midsommar och mitt nya hår
Men jag mår bättre nu
Det var vi mot världen, dom var avundssjuk
Det brast någonstans, men jag mår bättre nu
Pallar egentligen inte med dethär. Händer inget. Eller jo, fast palla. Om ni bryr er kan ni höra av er ist. tjarrå
toppen
Jag är utelåst. FML
Balen
Ojojoj. Vilken helg. Balen var fantastisk och resten av kvällen likaså.
Trots ex antal stressanfall, ansträngda kinder efter allt leende och en söndertrampad tå var dagen verkligen underbar. Tack alla som gjorde den perfekt!
Trots ex antal stressanfall, ansträngda kinder efter allt leende och en söndertrampad tå var dagen verkligen underbar. Tack alla som gjorde den perfekt!
